Lägenhet VS. Villa
Av många olika anledninga har vi valt att bo i lägenhet. En av dem har varit min “lathet”. Näera, jag menar mina fogar. Jag har alltid haft så jäkla ont att det varit uteslutet att ligga och rensa rabatter eller klippa gräsmattor. I perioder hade det fungerat men inte kontinuerligt.
Sedan har jag även en inställning när det gäller ledighet, och det är att inte utsättas för tvång. Vill jag hellre ligga och läsa en bok i solen istället för att beskära några buskar, så måste jag få göra det. Sedan har jag en släng av OCD, vilket innebär att jag måste ha saker på ett visst sätt, annars får jag “spel”. Så det innebär att om vi bodde i hus så hade jag varit tvungen att ligga i rabatterna för att få det som jag måste ha det. Alternativt asfaltera hela tomten.
Vi köpte faktiskt ett hus 2007, när Meja föddes. Ett permanentbonat fritidshus som vi hade intention att flytta ut till. I Saltsjö Boo, Nacka. Vi skulle "signa" bara någon vecka efter Meja föddes. Jag var ju i katastrofalt skick. Så när vi skulle skriva på kontraktet, låste sig mina fogar när vi kom ur taxin, så jag kunde inte röra mig. Det gick alltså inte. Jag kom inte fram. Så Karl fick springa in till kontoret, hämta en stol (en kontorsstol med hjul) komma tillbaka, få ner mig i stolen och rulla tillbaka mig in på kontoret igen. Jag skrek av smärta vid varje gupp. Ha, ha.. Så sjukt.
Vi hade det initialt som sommarhus och ungarna kröp runt på gruset och kladdade med sniglar, Karl hade 2,5 timme hem från stan i bilköer och jag kunde inte röra mig och fick panikattacker av nästan allt. Sånt sjukt scenario när jag tänker tillbaka på det. Något som kunde vart så fint, blev som ett litet helvete på jorden för mig. Så, snabbt som sjutton fattade jag (vi) beslut att aldrig bo i hus.
I förrgår när Karl rullade mig runt stan sa jag jag för första gg någonsin att jag verkligen vill bo i hus.
-Jaha, svarade han, det här är första gången jag verkligen INTE vill bo i hus.
Vi lyckas alltid vara i ofas. Det är därför vi aldrig gift oss. Ena året vill han men inte inte jag, och sedan blir det tvärt om. Haha. (fast vi är i allafall överens om att vi SKA gifta oss)
Jag är dock så otroligt lyckligt lottad att jag har en pappa med hus. Dessutom är han en av de snällaste människorna på jorden. Så i förrgår kväll ringde han och sa att han hade beställt special “färdtjänst” för mig, tjejerna och katterna. Han stod inte ut med tanken att vi skulle åka tåg och att jag kanske skulle göra mig illa och få mer ont. Så han satt sig i bilen, körde upp till Sthlm och körde upp och hämtade oss<3. Hur gulligt?!
En annan extreemnt positivt sak med att bo i hus är enkelheten i att socialisera. Man kan liksom få beök till höger och vänster utan att det blir påträngande. 😅!
