Ifuse.blogg.se

Jag vet inte om jag var riktigt med i matchen efter operationen den 25e april, men jag måste ta tillbaka allt jag sagt gällande återbesök och uppföljning på S:t Görans.

I lördags plingade det till i min telefon och jag fick ett sms från fysioterapeuterna på Capio s:t Görans. Jag hade visst tid idag kl 13.15. Tårta och ballonger vilken lycka. Jag gick dit glad i hågen och med en djup känsla av lättnad över att få vägledning, då jag börjat få mer ont och inte vetat hur jag ska bete mig.

Jag träffade en erfaren tjej som varit involverad i flera Ifuse patienter. För att göra det enkelt kan man dela upp all info i två delar. Operationen och själva inplantaten sitter ganska bra fastväxt nu efter 6 veckor (det tar ca 12 veckor för ett ben att läka helt). Det innebär att det ska mycket till, ett rejält fall eller en olycka för att de ska kunna flytta på sig. Däremot är alla kringliggande vävnader och muskler både slitna och ganska förtvinade.

Så den kroniska krampaktiga muskelsmärtan pga kronisk inflammation i bäckenkammen har ju blivit så oerhört mycket bättre under dessa 6 veckor av stillasittande. Likaså ligamenten kring höftleden. Det är här fokuset kommer att ligga nu. Att få allt att fungera tillsammans.

Den 3 september har jag återbesök hos läkaren som opererade mig. Innan dess fick jag ganska tydliga direktiv om att fortsätta med att gå minimalt och framförallt vara otroligt noga med att inte få för många bakslag, och framför allt inte få dem för ofta. Jag belv rekomenderad stegräknare för att mycket långsamt öka antalet steg per dag. Jag ska vänta så pass länge som 1-2 månader efter återbesöket hos läkaren, innan jag ska kontakta sjukgymnast för att påbörja rehabträning.

Jag hade ju lite patetiskt legat på stranden på Mauritius och fantiserat om att springa ett maraton om 2 år. Men jag insåg att det var så långt ifrån verkligheten att jag inte ens nämde det. Karl blev så trött på mig när jag sa det att han höll på att sätta sin Pina Colada i halsen. Men han är ju van vid mina utspel och ideer.

Så vad är förhållningreglerna då? Jo, för det första är de otroligt individuella. Baserat på antal år av problem och fysik. För mig som haft smärta ca 13 år varav de sista 2-3 helt utan träning, så har jag fått en prognos, att under det kommande året ha som mål att kunna fungera i min vardag. (Så j-la tråkigt mål!) Dvs kunna gå till jobbet, handla, laga mat och ja, göra det man gör till vardags och kunna göra det smärtfritt. Det är ett år dit. Kanske längre. SEN, när ett år har gått eller när jag kan fungera till vardags utan smärta, då är det dags för gymmet igen. Styrketräning.

Sen fick jag rekomnedation att fortsätta med kryckor, minst 6 vcekor till. Gärna använda fogbälte. Ha kvar rullstolen för de tillfällen man vill gå på Gröna Lund eller liknade äventyr som kräver en massa steg. Om ca 3 veckor ska jag börja gå passgång med kryckorna. Detta för att öka och förändra belastningen på vänster ben. Efter några veckor med passgång, så går jag över till att använda en krycka innan jag släpper dem helt.

Det var skönt att höra, samtidigt som jag blev lite snopen. Jag går ju i tron om att “nu är jag ju opererad, då borde allt vara klart”, men så var tydligen inte fallet! Vilket jag egentligen visste, men jag har ju såååå dåligt tålamod och hatar att vänta på saker. Så hela den här processen är en gigantisk utmaning. 

Men, för att återgå till inledningen så har st Görans alltid en uppföljning 6-7 veckor efter op :-)! Det gäller bara att komma ihåg det!

Observera att ovan rekomendationer kanske inte passar för alla. utan att det görs indivviduella bedömningar. det skiljer sig även väldigt mycket mellan S:t Görans och Ängelholm i restriktioner efter op. 

Ha en fin kväll,