Sex månader & datortomografi
Nu har det gått sex månader efter
I-Fuseoperationen och jag har idag gjort en första uppföljande datortomografi.
Titta på skillnaden på vinkeln på fötterna.
På min sämsta sida, vänster, har foten och benet ett helt annat läge än högersidan. Det här orsakar givetvis belastningsproblem och kräver träning för att stabilisera.
Dock kommer felställningen från bäckenet, och mitt är ju nu fastskruvat, i den här positionen. Det innebär att det kommer se ut så här oavsett vad jag gör. Det kan ju även förtydliga att hela mitt rörelsemönster har blivit förändrat. Och därav nya typer av smärtor; kramper, inflammationer m.m, m.m.
Smärta till trots så är jag är otroligt mycket rörligare än innan operationen. Jag kan sitta och resa mig upp med en enkelhet jag aldrig kunde fantisera om. Ligga på rygg och lyfta benen eller ta lite större steg när jag går.
Jag är glad och nöjd att jag gjorde
I-Fuseoperationen. Men jag är väldigt missnöjd med uppföljningen. Eller den obefintliga uppföljningen.
Jag kan ha förståelse för att den "vanliga" sjukvården inte har utrymme för spetskompetens i eftervård. Men det är oerhört frustrerande att det faktiskt finns extremt kompetenta si-ledsexperter inom olika professioner men ingen förmedlas genom opererande St:Görans (eller någon annan heller)
Men jag har kommit till en insikt om verkligheten.
Jag tror den har kommit ifatt mig.
Eller den har kommit ifatt mig. Verkligheten alltså.
Förståelsen om att ens existens är en helhet och att den inte består av enskilda delar som man kan köra slut på, en och en, men fortfarande tro att det räcker med att vissa delar fortsätter att fungera.
Det funkar alltså inte så😉.
Men det är ett annat kapitel..