Första veckan
Idag har det gått en vecka sedan operationen. Jag är så himla glad och fylld av en känsla jag inte upplevt på länge. Hoppfull förväntan, tror jag att det är. Det svåraste är faktiskt att sitta/ligga still. Men jag klagar INTE. Det ger mig mycket tid att tänka, reflektera och skriva. Smärtan är verkligen hanterbar och även om den är värre än innan op, så är den på ett annat sätt. Jag kan både sitta, ligga och stå relativt långa stunder i samma ställning. Jag tror jag fortfarande är i någon slags smekmånadsfas. Där allt är lite rosa. Jag försöker dock vara i verkligheten och göra exakt som jag blivit tillsagd!
Under graviditeten
Använd fog-bälte, även om det inte ser klokt ut och magen och rumpan blir helt deformerade. Sätt bältet utanpå kläderna, så ser det faktiskt mindre konstigt ut och folk i din omgivning vågar fråga och där kan du ta chansen och berätta om ditt tillstånd. Köp flera stycken i olika modeller, leta på blocket, finns ofta begagnade. Det finns även ett bälte som hjälper till att hålla upp magen. Det tyckte jag var väldigt skönt de sista 3 månaderna.
Bra sajter:
Använd lätta skor. Oavsett om det känns bäst i klackar, platta eller gympaskor, så se till att de väger så lite som möjligt. Ta ALLTID myrsteg, dvs små små steg. Håll ihop benen när du sätter dig ner eller ska kliva i eller ur en bil. Försök att sitta på båda sittknölarna när du sitter, lägg inte det ena benet över det andra. Eller sitt inte i skräddarställning.
För min del kan mötet på “Gå och Löpkliniken” vara ett av de viktigaste möten jag haft gällande mina möjligheter att rehabiliteras. (Både före men framförallt nu, efter min iFuse.) För mig visade det sig att alla mina tre fotvalv (man har 3 st) på vänster fot, har kollapsat. Det skapar en så kallad falsk-benlängdsskillnad.
Jag fick liknelsen att det är som att gå med ena foten på trottoaren och andra foten nedanför. Tänk att alla steg du tar på en dag, en vecka ett år belastar bäckenet ojämnt. Då börjar man inse att kroppen är en helhet som behöver fungera på alla plan.
Jag köpte ett par stabila gymnastikskor med speciell sula att lägga i. Både skor och inlägg valdes ut av extremt kunnig personal som gjorde flera olika tester för att se vad just jag behövde för inlägg. Många av oss kvinnor med dåligt bäcken är ofta ganska överrörliga och det verkar som relaxinet som utsöndras under graviditeten även påverkar andra leder än si-lederna.
Fotleder och fotvalv kan även ha skadats tidigare i livet, genom stukade/vrickade fötter. Så tveka inte att omgående kolla upp hur era fötter står på jorden. Extremt väl investerade kronor.
Det är inte alla som vill sätta nålar på gravida kvinnor, men försök att hitta någon som vill. Jag fick den hjälpen under min första graviditet och det gjorde mig faktiskt “gå-bar” i vissa perioder.
Var däremot väldigt noga med att välja en certifierad akupunktör som vet vad gör. Och undvik behandlingar i början av graviditeten.
En gammal avhandling men fortfarande aktuell.
Massage
Massage likaså. Inte alla som masserar gravida, men det kan vara oerhört skönt att få nacke och axlar behandlade. Eftersom spänningarna går genom hela kroppen så sätter sig ganska mycket just i nacken och axlarna. Det kan även trigga migrän. Jag hade själv fruktansvärda migränattacker under båda mina graviditeter och blev inlagd flera gg och behandlad med morfinsprutor under övervakning. Det är inte alltid massage hjälper, men just mot spänningshuvudvärk kan det vara en dröm. Gällande själva bäckenet så var det omöjligt för mig att bli berörd, ens från midjan och ner till knäna.
Sjukgymnastik
Dessa små irriterande övningar som är så viktiga men som man ändå aldrig gör!
Var väldigt tydlig med din sjukgymnast. Få dem att anpassa sig efter dina behov/önskemål. Om du inte kan eller vill ligga ner, se till att få stående övningar. Kan du bara sitta, så se till att få sittande övningar osv. Den enda gg jag faktiskt fullföljt ett program var när jag fick övningar jag kunde göra på jobbet, på tunnelbanan och eller när jag borstade tänderna. Dvs när jag var i farten med något annat.
Just du kanske fungerar annorlunda. Men var ärlig. Också en sån där konstig grej jag hållit på med genom åren. Ljugit och sagt att jag gjort övningar fast jag inte har det. Istället för att be om andra! Så knäppt!
Gjorde alldeles för ont för mig. Det är dock superbra till en viss nivå. Jag var i för dåligt skick för att klara av mer än några gånger. Så det blev nedlagt.
Anpassa hemmet
Har ni två våningar se till att du har sovmöjligheter på nedervåningen för att slippa gå i trappor. Även om det förstör estetiken i hemmet, så är det bara för några månader. Eftersom man oftast har väldigt svårt att sova och vaknar vid varje rörelse, så kan det också vara bättre att sova själv. Om det finns utrymme för det. Sen har väl alla hört tipset med sidenlakan och tillika sidenpyjamas. Ja, eftersom det är en graviditetsrelaterad kvinno åkomma så kör man fortfarande med kreativa råd istället för att hitta verkliga lösningar. Jag skulle fortfarande vilja se reaktionen hos den man som blev rekommenderad sidenpyjamas för sina smärtor. Men det är ett annat kapitel :-)! Det var svårt att hitta någon säng som inte var för mjukt, men heller inte för hårt. Ibland är soffan ett himla bra alternativ. Vi har själva en tempursäng. Som, förutom när jag var som sämst, är överlägsen alla andra sängar.
Kryckor
Kryckorna hjälpte mig mycket i perioder. Ibland hade jag för ont för att ens lyfta på benet, då det liksom fastnade. Då kunde kryckorna ge mig falska förhoppningar vilket gjorde att jag tog vissa steg som orsakade extrem extra-smärta. Så var försiktig. Det är ett hjälpmedel inte ett botemedel. Kryckor kan du få låna hos din MVC eller husläkare. Alternativt finns det att köpa på www.medistore.se
Sov så mycket du kan. Gör allt i din makt för att skaka av dig känslan av “lathet”. Låt bli att göra saker som gör ont. Även om skelettet inte tar mer skada så får du mer ont. Mer smärta stressar kroppen. Mer stress orsakar trötthet. Tröttheten förlamar och får dig att känna dig värdelös eller att du inte räcker till. Så dammsuger du iallafall eller ställer dig och lagar mat. Fast du vet att det kommer att göra ont.
Ser du cirkeln? Det gör jag. Väldigt tydligt i efterhand. Just då tyckte jag bara att jag var den sämsta och vidrigaste människan på jorden.
Du är inte det! Varken lat, dålig eller mindre värd för att du inte längre kan det du önskar att du kunde.
Så, sätt på en ljudbok och lägg dig och sov. Var glad att du faktiskt kan och känn dig stolt över att du tar kommando över dig själv. För i slutändan är det bara du som vet hur du mår.
Sjukskrivning
Ja, är du i det skick jag antar att du är i så är du förhoppningsvis redan hemma. Skäms inte för det. Utan ta till vara på tiden genom att slappna av och vila. Förbered dig mentalt på vad som komma skall.
Medicinering
Medicinering är en mycket känslig fråga och verkligen individuell. Jag åt citodon under båda graviditeterna, även när jag ammade. Jag hade inget val. Klart är ju att det inte är att föredra, men det jag läste mig till och försäkrades av flera läkare var/är att de inte kan ge några fosterskador. De ökar heller inte blödningsbenägenheten såsom tex treo comp gör.
Förlossningen
Utan att vara medicinskt kunnig, så skulle jag faktiskt rekommendera kejsarsnitt. Så klart beroende på hur dålig du är. Samtidigt vill jag inte beröva något den maximala upplevelsen att föda barn. Men fick jag göra om det hade jag förlöst första barnet vaginalt, men andra barnet hade det varit så mycket bättre för mitt bäcken, om jag hade blivit snittad.
Hoppas att något kan komma någon till hjäp<3!