En månad och Gröna Lund!
Att bli runtkörd på Gröna Lund av en dotter som vanligtvis hade glömt sitt eget huvud om det inte satt fast och släpper det hon håller i för nästa grej, och som dessutom springer/hjular/hoppar hellre än att gå, är en upplevelse.
Vi började med att hon i hög fart fylld av iver missade att se den djupa gropen i vägen till entrén, så jag halvt flög, havt ramlade halvvägs ur rullstolen med en publik på ett 50-tal familjer!
Sen var det ovanligt kort kö till pop-expressen och de blev så glada att de var tvungna att rusa dit. Meja vände sig iallafall om och skrek:
-Du får rulla dig själv!!!
Nu sitter jag i solen som jag tjatat om, men tycker det blåser kallt. Idag firar jag en månad! Förutom den just inträffade incidenten mår jag fint. Bättre än många andra nyopererade tror jag. Jag kan gå några steg själv, utan kryckor. Utan att det gör ont. Även om jag kan så låter jag givetvis bli då det är minst 2 veckor kvar med max 500 steg/dag. Inga skelettilningar alls på flera dagar. Men imorgon (idag) kommer den utmaningen. Vi ska flyga till Mauritius.
Det är en nätt flygning på ca 18 timmar och katterna ska bo hos en ofrivillig kattvakt. Så ångesten är total!
Min svärmor har fyllt 75, så det är en "hela familjen resa"! Annars hade jag nog hoppat över att åka. Med tanke på bäckenet alltså. Men väl på plats blir det super 💫
