Vad händer nu?
Nu är jag fundersam och står utan svar men med en massa frågor. Vad händer nu?
Igår firade jag 6 veckor post operation i samband med nationaldagen men familj och vänner i Västerås. På en filt, på en gräsmatta. Det gjorde inte ont, däremot har en molande smärta, ganska lik den kroniska smärta innan op börjat smyga sig på. Jag åker rullstol utomhus men har börjat gå, hemma, utan kryckor, sedan i måndags.
Min absolut mest trogna chaufför. Meja. som har rullat mig över stockar och sten.
Men så i tisdags förrgår började det små ila, och går kväll efter jag kommit hem till Stockholm hade jag ganska ihållande ilningar, samt smärta övert höften och ljumsken.
Jag känner mig faktiskt vilsen nu och vet inte hur jag ska fortsätta? Vilka regler gäller? Fortsatt rullstol? Fortsätta med kryckor? Är det endast smärtan som styr eller kan man påverka slutresultatet negativt genom att påfresta läkandet. Vem pratar man med? Det känns fel att belasta operation med postoperativa rehabfrågor. Här finner jag, både subjektivt, men även objektivt en brist i sjukvårdskedjan. Med tanke på att det tar ca 12 veckor för en skelletdel att läka och att man inte kan fastställa operationsresultat förrän efter 5 månader, så är det ganska mycket tid i ovisshet? Här borde man ha en sjukgymnast knuten, bestämd i samband med op, som kontaktperson. Alternativt att man redan i förväg gjort ett 3 månadersprogram med vecka för vecka “steg”. Där olika rörelsemönster visas med hjälp av streckgubbar som gestaltar vad som är okej att göra utifrån ens egen förmåga. något att hålla fast vid fram till första återbesöket.
Så, nu har jag gnällt av mig och är öppen för tips och råd. Har någon kontakt med proffessions i Sthlm-området med fokus på Ifuse opererade, så dela gärna det med mig.
Så, del 2 är avklarat. Nu kommer framtiden! (del 1 op, del 2 de första 6 veckorna)