Ifuse.blogg.se

Jag blev utskriven igår kl 10.30 på förmiddagen. Det blev lite mer än ett dygn på hospital. I natt var alltså första natten hemma och den var ingen lek. Och ingen sömn heller för den delen.

Det var inte direkt smärtan som orsakade sömnlösheten, jag låg ganska konstant på VAS 3-4 förutom när jag "glömde" av mig och rörde mig för snabbt, då kom jag snabbt upp i 7-8 på skalan.

 

Det var nog snarare medicinerna som orsakade en konstig dvala. Med vansinnesdrömmar.

 

Att inte gå mer än 500 steg per dag är mycket svårare än jag trodde. Jag har nog tänkt 500 meter, och det är ju ganska mycket. Men 500 "mysteg" (som jag klarara av att uppbringa) är nog precis det basala behov jag har för att ta mig runt i lägenheten. 

 

Jag inser även att jag behöver hjälp med nästan allt. 

Jag kan ju inte ens hämta ett glas vatten åt mig själv och bära det samtidigt som jag går på kryckor. Jag var ju inte direkt någon gymnast innan operationen och vaknade inte efter narkosen som någon sådan heller. 

Tack gode Gud att HBO:s avsnitt startar av sig självt!

 

Jag är dock fortfarande förvånad av att vara vid så gott mod, ser till och med fram emot att få min rullstol idag. Så man iallafall kan komma ut i friska luften, eller ja, i city-luften.

 

Eftersom min frisyr fortfarande är katastofal så bjuder jag på en gammal bild, en favorit i repris från Gotland.

Karl och Stureplansgruppen öppnade hotell och restaurang i Visby sommaren 2007 så vi spenderande 4 månader där.

Haltande, otroligt smärtpåverkad och med två små söta döttrar roddade jag vardagen så gott jag kunde. Konstigt nog fick jag rakt hår på köpet. Eller mer semirakt, lite som en get eller så. Men jag klippte lugg och köpte en plattång! Och med luva så blev det rätt bra😉..

 

-Inte så ont som jag trodde jag skulle ha

-500 steg per dag (inte meter)

-Sömnlös natt