Operationsdag

Onsdagen den 25 april. Äntligen här. Jag har världens sämsta tålamod, så att ha väntat ut det här har minst sagt varit en utmaning. 
 
Jag åkte hemifrån 06.30 för att vara på avdelningen kl 07.00. Descutantvättat hår och osminkad, men vad gör väl det en dag som denna.
  
 
 
Väl på avdelningen fick jag byta om till fin fina operationskläder och blev nerbäddad i en klininskt ren säng. Jag satte på en ljudbok och somnade.
  
 
Klockan 09.20 fick jag:
1000 mg Alvedon
20 mg Dolcontin (morfin långtidsverkande)
20 mg Morfin (korttidsverkande)
1 tablett mot illamående
Sedan rullade dom ner mig till narkosen.
 
 
 
Väl på plats så satt de en dropp-kanyl och gjorde ultraljud på urinblåsan för att mäta urinmängden inför narkosen. Narkossköterskan var sjukt rolig och han var från Uddevalla, "fast alla jävla stockholmare tror jag är från Göteborg" viskade han och garvade. 
Men det i huvudet så somnade jag. 
 
Själva operationen tog endast 45-60 minuter att genomföra. Däremot behöver man gå igenom sätesmuskeln för att komma in till skelettet. man skär inte men behöver "tråckla sig" igenom, vilket givetvis skapar ett stort invändigt blåmärke som gör ganska ont. Sedan injicerer de lokalbedövning inne och runt om leden för att minska smärtan vid uppvak. Själva operationsproceduren hittar du på film och bild i tidigare inlägg. 
 
Vid uppvaket så var jag galet trött och hade ganska lågt blodtryck, 77/51, (normalt är ca 120/60). Så jag blev kvar på uppvaket lite extra. 
 
Smärtmässigt så är det ingenting jämfört med vad jag hade förväntat mig. ca en 7:a. ligger jag helt still så är det en 2-3a. Helt ofattbart. 
 
Vid kl 15.00 var jag tillbaka på avdelningen och fick lite att dricka plus mer smärtstillande. Somnade om som en bäbis och sov fram till kl 19.00 då var det dags för en ny datortomografi. För att kunna jämföra före och efter. 
Sedan somnade jag om igen och sov fram till kl 22. Då började den trevlig herren som jag dela rum med att snarka. 
Ni vet, sånna riktiga, riktiga gubbsnarkningar. Jag är allergisk mot snark och började genast filosofera om att det borde vara lag på snarkfria/snark rum. 
 
Men personlaen kunde bistå med öronproppar och med hörlurar med ljudbok ovanpå så gick det toppen. Tack Gabriella Ullberg Westin för din senaste bok "Slaktaren"😉
 
Opererande läkare Andreas Westberg var väldigt närvarande och omhändertagande. Kom upp och pratade efter operationen samt idag innan utskrivning. 
 
Så här ser jag ut nu, ryggraden är till vänster.
 
 
 
Stort tack även till övrig personal på avd 34 St Görans - Ni gör ett makalöst arbete med kunskap, kärlek och omvårdnad🙏💗
 
Sammanfattat:
-Ödmjukhet iför läkekonst och medicin 
-iFuse 
-Andreas Westberg, min räddare och tillika opererande läkare
 
Kategori: Allmänt
Taggar: bäcken, ifuse, operation, ortopedi, postoperation, sjukhus, smärta, stgöran, världsklass;
1 Susan :

skriven

Oj vad spännande!👍🏻🌟🤗🌺✨
Skönt att ha första leden avklarad! Hur mår du smärtmässigt? Kan du redan känna skillnad på den gamla smärtan?

Svar: Nja, kanske inte riktigt. Däremot kan jag lyfta benet liggandes på rygg, det gick inte innan. Fast jag är livrädd att röra mig och förstöra något😬.. sen är jag ju fullproppad med morfin.
Men jag trodde ju att jag skulle må mycket sämre och verkligen ha skitont nu. Men jag känner mig stark!
Vilket glädjer mig enormt🙏🏼🙌🏼
Sabina Macri

2 Susan :

skriven

Det låter bra, du är på gång!🌟 Vad var det som tidigare gjorde att du inte kunde lyfta benet liggandes? Var det att det rent mekaniskt tog emot eller var det smärtan?

Skönt att smärtan inte är helvetisk, men jag förstår att du inte vågar röra dig för att inte förstöra något. Kämpa på! 🤗💪

Svar: Det var smärtan som satte stop, och en känsla av att leden låste sig.
Och JA, livrädd att trampa snett eller ramla så man slår sönder något😬..
Men det känns bra☺️
Sabina Macri


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: