Ifuse.blogg.se

Jag har inte varit sämre på år än vad jag är nu. Jag har heller aldrig stått på så hög dos smärtstillande som de senaste månaderna. Ändå har jag succesivt blivit sämre och sämre. 

Lite som att batterierna för vad jag orkar uppbringa och bära i form av min kropp precis räckte till. Men nu är dom slut. Batterierna till kroppen. Så istället går hjärnan på högvarv. 

Från att alltid sova till att inte sova. Lyckligtvis endast senaste veckorna, men ändå. 

Ländryggen bråkar, nacken ännu mer. Hakar upp sig och låser sig på bråkdelen av en sekund. Lagom för att grimasera av smärta som får sammandragningarna i ansiktet att se ut som ticks. Detta är ändå bara en extra krydda till skelettsmärtan jag haft oturen att bära de senaste 13 åren. 

Foglossning eller bäckenbottenuppluckring, drabbar statiskt sett oss överrörliga kvinnor i lite större utsträckning, än våra lite stelare systrar.  Det drabbar aldrig män och därför kommer jag aldrig sluta undra om det är därför det tagit mig 13 smärtsamma år, ca 40% av mitt vuxna liv att få hjälp. 

"Du är en sån där tråkig mamma som alltid lägger dig när du kommer hem från jobbet. Och som aldrig vill göra någonting roligt för du alltid har ont i ryggen" säger mina döttrar ofta. Jag undrar hur det kommer att forma dem och hur deras minnesbilder av mig kommer att vara. 

För ja, jag har valt arbetet. Det innebär att jag inte klarar av resterande timmar eller helger på samma sätt som smärtfri personer gör. Det senaste 6 månaderna spenderar jag helst helgerna sovandes. Som hela min existens behöver vila för att klara av en arbetsvecka till. 

Smärtan i att sitta eller stå är så kraftig efter en dag att jag på väg hem från jobbet alltid försöker aktivera mig med ljudbok eller annat för att förvilla tankarna. 

Allt jag gör är en smärtsam ansträngning som behöver dövas med tabletter. De hjälper knappt längre. Därav tröttheten. Den nästan förlamande känslan av orkeslöshet som inte alla kan relatera till. 

Men jag har utvecklat en utmärkt skådespelartalang, så bra att jag nästan stundvis tror på den själv. Men nu är det nära. Istället för månader och veckor så är det nu dagar, 2 dagar kvar till operation. 

 

Sammanfattat: 

-Ge inte upp!

-Man blir tråkig av smärta. 

-Livet är tungt när det gör ont!