I väntan på morgondagen
Idag är jag faktiskt riktigt nervös. Imorgon kommer det att ske. Jag har idag lämnat de sista blodproverna och är inskriven sedan en vecka tillbaka.
Imorgon är dagen D. För er som inte är lika insatt som jag är, så handlar det om en steloperation av min vänstra si-led. Instabilt bäcken efter tex graviditet eller pga överrörlighet är det endast kvinnor som drabbas av. Jag misstänker att det är därför vårdområdet är så eftersatt.
I tretton år (13 år) har jag väntat på att bli rätt diagnostiserad. Att få bekräftat att jag inte är inbillningssjuk, lat, otränad osv eller att jag inte kommer att bli bättre av att ta promenader eller styrketräna. När doktorn ringde i september förra året och förklarade att datortomografin gav stöd för hans tro (och min vetskap) och att operation skulle bokas in, så grät jag.
Jag har vetat det hela tiden. Känt det. Men ibland tvivlar man på sig själv. År ut och år in.
Jag har ju genom åren besökt alla varianter av terapeuter som finns. Har genomgått alla behandlingar som rekommenderas. Utan att ha blivit mer än tillfälligt bättre. (Jag kommer att lista dessa i senare inlägg.)
Nu tänkte jag fokusera på själva operationen.
Eftersom mitt bäcken är för rörligt, dvs si-lederna sitter för långt ifrån varandra och glappar/gnids mot varandra i kombination med patologiska förändringar vilket innebär att kanterna på lederna inte "passar ihop" så skaver dessa mot varandra, konstant. Det har även bildats krilstall-likande utskott i leden. Lite som artros, fast det inte är det. Om du tittar på bilden och letar rätt på sacrolilac joint så ser du att den är sammanfogad. Det är den alltså inte på mig. Därav sätter man in tre implantat för att fixera leden.
Eftersom denna led inte är tänkt att vara rörlig så är detta inget som kommer att påverka mitt rörelsemönster. till skillnad om man stelopererar andra delar av ryggen.
Eftersom en bild säger mer än ord så visar jag här hur min vänstra sida kommer att se ut efter ingreppet:
Vill du se en helt oblodig och animerad film om ingreppet så ser du den här (vill man inte titta på hela så kan man spola fram till 1.58 för att se hur själva ingreppet går till.
Så, hur vanligt är det här ingreppet då?
I Sverige har vi tre (3) opererande läkare fördelat på två (2) sjukhus. På St Görans i Stockhom har vi Dr Andreas Westberg och Dr Thomas Adler (här kommer jag att opereras), sedan är det Dr Bengt Sturesson som huserar i Ängelholm. That´s it.
Tur i oturen så är är det extremt få läkare som ens vet att denna op finns. De flesta lever fortfarande i tron om att all steloperation i och runt bäckenet resulterar i katastof på olika nivåer. Så var det tidigare. Men inte längre.
Visst kan det gå fel, och en del blir faktiskt sämre. Men inte jag, för det får inte hända. Så har du en miut över, be en bön eller sänd en tanke (ingen elak sådan bara 😉)
Vi hörs imogon..
Sammanfattat:
-Läs på om allt som ska hända dig
-Ställ frågor, inga är för dumma, det är din kropp.
-Varför hamnar kvinnorelaterade åkommor/sjukdommar i skymmundan?
-Prata om det! Foglossningen, få omgivningen att förstå.
skriven
Lycka till Sabina! Kram Sussie!!